torsdag, juni 07, 2007

Vårdcentralen

Idag var det dags att få domen. Min knöl ovanför vänster höft skulle undersökas av en doktor och mitt antagande om att det var cancer skulle bli bekräftat. Jag klev upp klockan 0730 och ringde vårdcentralens akutmottagning. De hade en tid åt mig klockan 1000. Perfekt. Det kan vara bra med lite sovmorgon innan man får ett sånt jobbigt besked som jag väntade på.


På vårdcentralen stod det som vanligt en urgammal tant framför mig i kassakön. Den urgamla tanten berättade för kassörskan om att hon inte hade ätit på morgonen för hon skulle ta kiss-prov. Det vände sig i magen på mig. Tanten fortsatte att berätta om hur sugen hon var på mat, eftersom hon missat frukosten, eftersom hon skulle ta kissprov och man inte fick äta då. Jag tänkte upplysa henne om att man inte skall kissa innan urinprov, men att det går bra att äta, men sen sket jag i det. Till slut var hon klar och flummade iväg mot provtagningen, som ligger typ 5 meter bort. Precis innan tanten gick så gav kassörskan henne en nummerlapp och sa att det var hennes turnummer inför provtagningen. Trots dessa i mina öron glasklara instruktioner så börjar tanten snart bråka med nån sköterska om när det är hennes tur att ta prover. Sköterskan frågar vilket nummer hon har fått och tanten säger sig inte ha fått något nummer.


Alltså, vad är det för fel på gamla personer. Varför varför varför får de gå ut på egen hand? Hur klarar de sig överhuvudtaget? Jag fattar faktiskt inte att de överlever en enda dag, de är som de små gubbarna i Lemmings om ni kommer ihåg det spelet. De bara går i det håll man riktar dem, helt utan att tänka eller veta vad som pågår runt dem. Ändå så är jag övertygad om att tanten fick hjälp och att hennes kiss nu ligger i något provrör någonstanns. Det är en lite otäck men samtidigt skön tanke.


Mitt eget besök hos läkaren gick ganska bra. Jag fick ta av mig tröjan och läkaren kände på min knöl. Sen sa hon att det var en vanlig fettknöl, det kan bli så när fettet samlar sig på ett ställe. Fet kan du vara själv tänkte jag, men eftersom beskedet ändå verkade vara positivt så var jag iallafall så glad att jag gav henne en kram och sa tack efteråt, trots att hon i stort sett kallat mig för tjockis.


Slutet gott, allting gott...

5 kommentarer:

Jens sa...

Skulle man inte kunna kalla läkarutlåtandet du fick för ett kvasiantiklimax? Jag menar, det var ju skönt att du inte var en elak tumör men vill man verkligen höra att det är en vanlig jävla fettknöl. Och hör på den!En "fettknöl"? Men seriöst... och sen "vanlig"!? Vadå V A N L I G?!? Jag har då aldrig hört talas om fettknölar. Jag tycker det luktar vårdcentralsdiagnos lång väg. Fattar du inte att du fick prata med någon omplacerad tjänsteman från landstinget. Doktor my ass! Den där liraren har förmodligen haft uteliggarknäck i Stockholm i två år och till slut tröttnat rejält och tjackat ny CV på Blocket. "Nämen serru, det kändes som en knöl och han var lite korpulent... fettknöl typ". Jaja, jag skulle inte sova så jävla gott iallafall.

För övrigt: Ett annat glatt meddelande från mig. Eller snarare en förfrågan. Har inte du en skön cykel här i huset någonstans. Kanske nere i cykelförrådet? Jag behöver låna den. Så säg vilken cykel som e din och hur jag låser upp den så lovar jag att ta bort annonsen på e-bay för ditt nya kontokort som kom med posten idag.

mvh
Jens

Jobs sa...

Cykeln hänger i cykelförrådet och är blå. Du kan få låna den, men du måste pumpa den först. Nyckeln vet jag inte var den är, kanske hemma, men vi åker till falun ikväll så behöver du cykeln i helgen så måste du nog komma hem till oss vid 5-5.30 idag efter att jag har ringt och berättat om jag har nyckeln eller inte.

Anonym sa...

Jens för faaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaan!! Nu är det krig!

Jag lever ihop med en söt hypokondriker!
Ända sedan vi träffades har jag hört Cancersnacket samt lite andra krämpor och sjukdomar. Cancerknölarna har jag hela tiden sagt är fettknölar och äntligen har det blivit bekräftat av läkare! Som jag har sett fram emot att äntligen få sova ut på nätterna!! – antagligen inte nu, eftersom du har förstört allt.

Du ”vet inte vad en vanlig fettknöl är” (förutom en knöl som är fet). Det är för att du inte har några såna pg a att du käkar vegankrubb uuuuuuuuuuuuu... fågelfrön, gräs, linser & annan skit. Vi andra njuter av livet och då får man leva med små vanliga, ofarliga fettknölar.

Sen förstår jag inte hur Tvättis kan vara så hatisk mot gamla tanter. Särskilt inte när han lever med en själv. ( läs hur ni vill ;)

”Alltså, vad är det för fel på gamla personer. Varför varför varför får de gå ut på egen hand? Hur klarar de sig överhuvudtaget?”

Tvättis ångestattacker tar över igen. Är det inte cancerknölar så är det urgamla tanter…

Tänk på att man ska leva livet så att man blir vän med döden. Å andra sidan är rädsla första steget till ilska och ilska leder till hat. Och jag riktigt känner hur mycket rädsla det finns inom dig söt. Antagligen är du själv rädd för att bli gammal och sjuk och få ont och smärta och behöver hjälp och sen t o m måste dö…

Du är inte frisk än gubben, dina sjukdomar sitter i huvudet. Men älskar dig, det gör jag ändå!

Ps: hur kan du låna ut din dyrbara cykel till en som påstår att du både är en knöl OCH korpulent?? *förvirrad*

Kurr kurr

Jens sa...

Lill troll, du é den siste jag vill krige mé. En dag vinner du stort på Keno å då vill man ju gärne va din vän. Va inte förbanned på mig. Det jag säger till sötis gör jag av kärlek och omsorg. Jag vill bare hjälpe honom.

Angående cykellåning är det faktiskt inte mer än rätt. Jobs har lånet en masse grejer av mig genom åren. Bland annat en jävligt snygg skjorta som han hade i över fem år tills jag blev tvungen att låne tillbake den.

Anonym sa...

Brim over I agree but I contemplate the post should prepare more info then it has.