Idag har jag inte varit på jobbet. Jag har nämligen blivit sjuk och då får man vara hemma och ta det lugnt och titta på teve och ligga under en filt och jämra sig. Det kostar på att leva la dolce vita.

Egentligen är det lite konstigt att jag blivit sjuk, jag äter en enomdan-vitamin varje dag och det borde hålla bacillerna borta, men icke så denna gång.
Det bästa med att vara sjuk är att man slipper träffa folk. Det sämsta med att vara sjuk är att när man blivit frisk och inte träffat folk på typ 4 dagar så beter man sig som en liten nervös fnittrig 13-årig tjej så fort man träffar någon. Så är det för alla.

Jag har fått ett mail som frågat vad jag menar med att folk som är singlar i 30-årsåldern är skumma i huvet och inte vill ha varandra pga detta. Jag skall därför förklara närmare.
Ibland när man var liten och skulle dela upp sig i lag på gymnastiken så fick två personer välja en åt gången av alla de andra till sina lag. De bästa valdes först och sedan de som var ganska bra och de sämsta valdes sist. Likadant är det med förhållanden, man står där och väntar på att bli vald omgiven av en allt sorgligare samling människor. Man ville bli vald av något av de två lagen, och det har nog aldrig hänt att de sista fem som valdes bestämde sig för att starta ett eget lag istället. Likadant är det för de som är singlar nu, de vill inte bilda ett nytt lag med någon av de andra puckona, de vill bli valda till ett befintligt lag.*

Nu kanske ni som läste detta blev ledsna. Detta är bara bra. Ledsna tjejer blir deperata och det gynnar mig. Ledsna killar blir också desperata, vilket missgynnar dem och därför också gynnar mig. Det är alltså en så kallad win-win-situation, jag vinner på två sätt.

Dagens lunch - Tonfisk på burk. Det näst sämsta med att vara sjuk. 1 Azteka av 5.

Dagens F-nylle - Ländin. Han är den enda jag pratat med idag så det får bli han. Ledsen killen.

* Lagen skall här inte ses som liknelser för hetero- och homosexuella förhållanden.