Eftersom jag har -37 timmar på flexkontot och måste ta mig upp till -10 innan årsskiftet så ställde jag klockan på 0600 imorse. I vanliga fall så ställer jag den på 0700, kliver upp, ställer fram den till 0800 och somnar om. Imorse gick jag upp 0600, ställde om klockan till 0700, somnade om, vaknade 0700, gick upp, ställde om klockan till 0800 och somnade om igen.
Så, jag dök upp på jobbet runt nio i vanlig ordning.

Väl på jobbet så åt jag en apelsin till frukost och började titta igenom mailen. När jag satt där och läste så kom Inger till min plats med glad uppsyn. Inger är en liten tjock gullig gumma som har en enda uppgift på jobbet, hon arrangerar insamlingar. Hon går runt kanske en gång i månaden och frågar om man inte vill vara med och samla in pengar till någon som fyller år, eller som skall sluta. Det behöver inte vara till någon som man känner, utan kan vara till i stort sett vem som helst. Ibland rör det inte ens någon som jobbar på jobbet utan det kan vara nån gammal konsult som försvann innan jag ens började där som kanske fyller 70. Hur mycket skiter inte jag i det.

Några gånger har jag funderat på om Inger verkligen jobbar hos oss. Hon kanske bara kommer dit och blåser oss på pengar. I så fall är jag mer än lycklig att bidra, man skall uppmuntra sådant kreativt tänkande.
I vilket fall som helst så är Inger så rar så jag brukar vara med på en tjuga, man vill ju inte vara otrevlig. Idag var det någon som hette Bengt som insamlingen rörde, han skulle visst gifta sig för tredje gången och Inger tyckte att vi skulle samla ihop till en slottsweekend till de lyckliga tu.

Vafan vafan...!!!

Vi hade kunnat köpt det där djävla slottet som Inger skickar alla till med alla insamlade pengar och idag kände jag att det fick vara nog. Jag tänker inte bidra till att nån gammal gubbe sätter på sin nya fru i ett slott medan jag sitter ensam hemma samma helg över en burk tonfisk och spelar nätpoker.

Jag sa åt Inger att jag inte hade råd, men hon menade att det bara kostar tjugo kronor, det är ju ingenting. Om det inte är någonting så kan väl du betala för mig, sa jag och sen frågade jag vart på kortet hon ville att jag skulle skriva mitt namn. Hon gick därifrån.
Subba!

Dagens Lunch - Tonfisksallad. Lika bra att vänja sig. 1 Azteka av 5.

Dagens F-nylle - Lasse Anrell, jag stötte på honom i centrum idag och han stod och skrek och gormade som värsta cepet. Så beter man sig inte tycker jag.