Idag bestämde jag mig för att starta Blog Schmog igen.
När jag valde att sluta bloggen så var jag en glad kille. Bloggen lever lite på att jag är full av bitterhet. Förra veckan var en bra vecka, därför kändes Blog Schmog menlös. I helgen söp jag bort min jacka, så nu är jag återigen bitter och därmed också rätt sugen på att skriva igen. Dessutom var jag nyss på gymmet och ställde mig på vågen.
Jag ställer mig alltså i ledet bakom Robinsson-Robban och riskerar därmed att förlora all självrespekt. Kanske kommer jag lägga upp en bild på mig själv när jag målat mig blå också. Å andra sidan tror jag Blog Schmog blir bra om jag saknar självrespekt. Det är alltså en win-win situation.
Win-win-situation är ett uttryck jag hörde idag på jobbet.

Jag var på möte med Cepet. Han skall vara min projektledare i något integrationsprojekt och han hade kallat till uppstartsmöte. Alla projektledare och chefer är fulla av klyschor, men Cepet är något av The Grandmaster på skiten. Idag fick jag höra hela batteriet och jag blev så trött på honom så jag satt bara och hoppades på att en helikopter skulle krascha genom fönstret Al-Quaida-stylee. Tyckte ni det skämtet var osmakligt så kan ni läsa Dilbert.

I vilket fall som helst så var det han och två andra projektledare som satt längst fram vid tavlan. Vi andra 7 satt som i skolan och tittade på de tre. Cepet sa att han hade kallat till detta uppstartsmöte för att han ville att "alla skulle upp på banan". Sen så babblade han på om olika tekniker och så sa han att vi skulle blanda Microsoft och Oracle för att "inte lägga alla ägg i samma korg". Var skall man lägga dem då, på banan?. Sen babblade han på och så skulle han presentera vilka han och de andra tre var. De var projektledarna och delprojektledarna. Nähä.

Så sa han att "ett projekt behöver inte bara hövdingar, det behöver indianer också, och det är där ni kommer in i bilden."

Jag är ingen jävla indian ditt solbrända hövdingarsle.

Dagens Lunch - Grekisk pannbiff med oliver och skit. 3 Aztekor av 5.

Dagens F-nylle - Cepet.