Idag hände en jobbig grej på vägen till jobbet.
Jag åker ju blå linje först och sedan grön linje så det är superlångt att gå. Dessutom finns ingen skylt vid blå linje, så man vet inte när det gröna tåget kommer. Jag tror att det är för att man inte skall se att det bara är 1 minut kvar och springa som en tok hela vägen och ramla och skada sig. Eller så är det bara så att SL hatar oss på blå linje, det kan vara så också faktiskt.

I vilket fall som helst så är jag alltid först ut ur tunnelbanan på T-centralen och sedan springer jag allt vad jag kan till gröna linjen. Det värsta som finns är att komma dit för sent och inse att man just missat tåget pga att man varit lat. Det bästa som finns är att springa och hinna med tåget precis. Då kan man sitta där och mysa och le mot de som missat tunnelbanan när de kommer uppspringandes från trappan med panik i blicken. Så går det om man är en förlorare. När det händer brukar jag göra V-tecknet mot dem och le mitt gladaste leende.

Imorse så var rulltrappan trasig så jag tog några smidiga ninjaskutt uppför trappan istället. På något märkligt sätt så lyckades jag inte lyfta högra foten tillräckligt högt i mitten av trappan så jag gjorde en redig face-plant och slog dessutom upp knät. Det gjorde cepeont, men smärtan var ingenting mot skammen jag kände när jag låg där och pep medan de andra passagerarna började forsa uppför trappan. Först tänkte jag bara ligga kvar för evigt och svälta ihjäl, men till slut reste jag mig upp och gick vidare.

Stenåldersdieten äger. Man får äta nötter och bär och kött och fisk och fågel. Dessutom får man äta grönsaker också, men vem gör det när man kan äta kött och nötter.

Dagens lunch - 2 bitar kött och en massa jordnötter. 4 Aztekor av 5.

Dagens F-nylle - En geting som anföll mig idag. Är det inte för kallt för dem? Varför kan de inte bara dö?